Gott Nytt 2010...

God Jul

Mitt fina fat & äggkorg

Tallrikshållare

Årets sista dag. Jag är inte en sån människa som sysslar med återblickar, därför tänker jag inte göra det nu heller. I morgon är det fredag, råkar också bli ett nytt år.
Idag har jag iallafall återigen lyckats slå klorna i den åtråvärda kameran, som inte är min, men vilket jag brukar låtsas. Jag har fotat både högt & lågt för att ha bilder till stunder då kameran ej längre är i min hand.
Ville egentligen bara visa upp mina fina saker jag fått och köpt, sen ska ni få vara ifred för mig och få fortsätta fira helg i lugn och ro.
Ni behöver inte bry er om att jag tittade in här på ett hörn. Ha´re bra så länge.
Kram

Jag fyllde 1 år igår...

Oh vackra plats

Murphy önskar gott nytt år

Jaa inte direkt JAG då, men bloggen. Det var lika kallt då som nu. Jag hade tänkt göra ett klang-och jubelinlägg, men datorn har blivit ominstallerad på hela sin hårddisk, så alla mina bilder ligger lagrade på ett USB-minne som jag inte hittar nu, kameran har jul och nyårsledigt i batteriet och mobilkameran ger bilder utan klass (det kanske en del tycker att den ordinarie kameran oxå gör, en smaksak)
Jag får visa opp en bild ur windows exempelbilder samt en jätteglad färgad man med enorm mun som min son tyckte var kul att lägga in som bakgrundsbild när han tog bort datavirusena.
Julhelgen har passerat iväg till minnenas galleri, och det är nog lika skönt nu, fattar inte hur man kan förgås av stress bara av att vara hemma och skrota, måste ha blivit otroligt stresskänslig på äldre dar.
Tillbringade iallafall juldagen i soffan med några bra böcker, precis som jag drömt om, och fick ha alla mina barn omkring mig hela julen. (kanske var det som fick mig att gå i taket, prestationsångest) alla var nöjda med julklapparna, skinkan blev bra och syltan smakade precis som mammas.
Plussidan väger helt klart över.
Längtar efter att få slå klorna i kameran nu så att ni får se vilka fina saker jag köpt hos Johanna i Irsta som har butiken My lovely Home. Det var mina julklappar till mig själv, och banne mig! Dom hade jag förtjänat!
Nu ska vi fira nyår, och sen får man börja ladda för Sälenveckan i stugan. Det ska bli skönt med lite ledighet.
Hoppas ni alla som väljer att titta in får en mysig helg och att ingen fryser av sig näsan, det vore väl synd. (-23 idag att jobba ute i, lovar att fingrarna var bortdomnade på fyra sekunder)
Ha en trevlig fortsättning önskar jag (och min glada följeslagare som jag tror får heta Murphy)
Kramisar

Ha det kul i jul...

Julblandning

Julstrumpa

Nu är det nära! Det kan ju kännas lite skrämmande när man kommer på att man glömt skaffa julgran. Spännande va? Rätt som det är så är väl huset fyllt av gråtande "barn" som inte kan fira jul utan barrträd. Man ska väl inte sticka under stol med att man vill ha ett själv också. En gång när jag var barn så hittade vi ingen gran utan var tvungna att ta in en tall, det var jättefint, men det skulle nog inte accepteras i min superkonservativa familj.
Men så är det väl, vissa saker kan man vara utan och vissa andra vill man inte sakna.
Det vore väl inte toppen att äta makaroner på julafton heller.
Men jag lovar att skaffa en gran så att katterna har något att klättra i, man kan alltid binda fast det i bokhyllan, vi ska ha mysig brasa också så att man får svettattacker till Kalle Anka, men det är ju en del av traditionen.
Kalle Anka förresten är väl en fin tradition. Kalle har livat upp julaftnarna i alla våra år, men på något vis så är det bara själva vinjetten som får det att pirra till, sen är det bara repriser. Håller nog på att bli gammal. Vill bara gunga i gungstolen och surra om förr i tiden typ.
Det enda man hänger upp sej på är det man tänkte göra men inte hann.
Jag tror att allting kommer att kännas bra bara granen kommer in, änglaspelet tänds och man sitter i soffan med en glöggmugg i ena handen och en skinkmacka i den andra.
Sen får man väl stryka finduken på julafton om så är. Kan väl också bli en tradition.
Likaväl som att man struntar i mysbrasan, eller låter bli att binda fast granen.
Det kan bli hur kul som helst, fast på ett annorlunda sätt. Strunt i det julröda - in med det blåblommiga. (nej jag lovar det kommer att bli som vanligt, det är bara lite rebell i kväll)
Kramar och God Jul

Tomtarnas parad...

Här kommer dom...

Men gissa vem som har sett dom...

Tittar in denna tidiga fredagsmorgon bara för att berätta... dom är på väg, jag har sett dom. Katten har också sett dom så jag har ett vittne.
Nu ska dom bara ta sig in...
Det är bäst att plocka fram små mutor och placera ut så att man vet att julen blir lyckad. Nån liten pepparkaka i en vrå. Kanske en knäck om man hunnit göra några.
Jag tror att dom är snälla fast dom ser lite barska ut, jag vågar inte ta några risker dock.
Håll ögonen öppna kära vänner, snart är dom i en godisskål nära dig.
Kramar

Snart är det midsommar,vänta bara...

Triss i tofflor

Små dockstolar väntar på småtomtarna

Strutar och ljus

Lillegran

Julstylat köksbord

Doftljus med hyacintdoft

Årets adventsljus

Och så var det onsdag igen. Jättekallt ute, ja i alla fall för att vara den här vintern. Rimfrosten gör att man får lite snökänsla, man får vara glad för det lilla här i världen, solen skiner ju också.
Kameran är hittad, mossan har fått vara ifred för katter och jag har lyckats tradera ihop tillräckligt med bengaliporslin för att kunna duka med det till jul, fick tag på lite matsilver också.
Visst finns det massor med glädjeämnen. I morgon är det julbord med jobbet i en jättemysig miljö, det ska bli roligt och på fredag ska vi julhandla. Det ända som gnager i mej är att jag fått för mig att jag vill ha en tallrikshållare, alltså vill verkligen ha. Men först får vi väl handla klart julklapparna, och sen får vi se om det blir nåt över till mamma.
Idag kan jag fresta med bilderna som aldrig blev tagna i helgen, titta och njut. Hyacinten är ett av mina doftljus från förra julen. Himla praktiskt, behöver inte vattnas, blommar aldrig över och luktar gott hela tiden. Ingen katt vill heller tugga. Min lilla fuskisgran berövad på sina kottar, nystickade tofflor och lite annat småkrafs.
Var till Ackis i går så att S fick sin 2:a influensaspruta eftersom hon är i riskgruppen, frågade om biverkningarna skulle bli lika "starka" typ som efter 1:a sprutan. Hade dom ingen aning om eftersom inga hade fått 2 sprutor tidigare. Tyckte jag var "hyggligt" att testa på folk som är i riskgruppen och redan har dåligt immunförsvar. Hon måste ha svarat fel tänkte jag. Inte kan man väl utsätta sjuka barn med att testa vad som händer om man ger dubbla doser istället för en. Eller också är jag så såsig i skallen att jag missförstod totalt.
Hoppas på det bästa i alla fall.
Om bara ett par-tre veckor går vi mot ljusare tider och det börjar bli dags att fundera ut vad man ska ha på sig till midsommar/plantera i blomlådorna/åka på semestern.
Ha en fortsatt bra dag.
Kram

Jamen alltså hallå, vänta på mig då...

Hyacinter på gång...

Julstrumpa...

Sydda små skridskor till granen...

Ljusslinga i sovrummet...

Tänka sig att det redan är advent, tiden går så himla fort att man inte hinner blinka förrän man är framme och förbi för länge sen.
Pyntandet i år har hittills inte nått så svindlande höjder. Ställde några blockljus på ett silverfat och tyckte det skulle föreställa adventsljusstake. Blev inget bra ska jag säga. Ljusen var för höga och smala att dom trillade omkull så fort en katt bara gned sig det allra minsta. Gjorde om och gjorde bättre. Nu är ljusen placerade i varsin lerkruka med mossa omkring och står i köksfönstret.
Håller tummarna för att mossan ska få vara ifred för kattastroferna.
Skulle fixa till en ljusslinga i en tuja utanför köksfönstret, men den slingan ville inte lysa. Alltså jag blir så himla trött på sånt!!
Gjorde en rockad av ljusslingorna och fick ihop nåt som lyser och som banne mig får duga tills julen är över.
Köpte en liten gran på ICA maxi, en liten söt en i plast (tror jag) väldigt naturtrogen, fast kottarna tog jag bort (alldeles för intressant på kattfronten) slipper jag ha dåligt samvete för att jag dödat en gran.
Till slut när jag skulle fota allt detta vackra så var kameran borta (IGEN, jag tror jag blir galen)
jag tror kamerans plats är tom varannan gång jag ska ta kort. Ett märkligt fenomen eftersom det bara är jag och min lilla S som fotar i familjen, och hon har en kamera som är många gånger bättre än den jag brukar använda mig av.
Jag får ta och önska mig en EGEN kamera i julklapp och sen spika fast den i väggen så att den garanterat inte kan slinka iväg på egna äventyr.
Jag skulle ju delge bloggvärlden mitt adventspynt! Nu får ni titta på förra årets istället tills den lilla kamerarackarn hittats igen.
Tänkte baka lussekatter och saffranskaka med Kungsörnens nya bakmix, men det var slut överallt (om det nu ens funnits, det vet jag ju inte).
Så alltså: Advent är här och efter att ha haft massor av planer och förväntningar så föll alltihop rakt ner platt på golvet. Tappade lusten att pynta, baka, städa och feja. Tonåringarna sover dygnet runt och blir vansinniga om man drar igång dammsugaren, så nu jagar dammråttorna varandra kors och tvärs genom huset.. Familjen, katterna och dammråttorna har 23 dagar på sig att skärpa sig annars säger jag upp mig från det här pensionatet.. Fast antagligen så är hela julspektaklet över, borta och förbi innan jag hinner reagera. Alltså lever jag i en annan tidsräkning eller?? Jag hinner aldrig med nånting, allt är över innan jag hunnit resa mig ur soffhörnet. Jag lever i slowmoton och alla ni andra i fastmotion. Snälla, vänta på mig!!
Kramisar

Kom hit och pynta åt mig...

Mumsiga pepparkakor...i lera

Änglar med fina vingar

Hjärtkrans i tuja

Så skönt att det snart är helg. Har så förskräckligt mycket sömn att ta igen att huvudet sprängvärker. Nattjobb tar så väldigt på krafterna. I helgen blir det sova plus ett 90-årskalas, det känns som om det skulle kunna vara mitt eget, men det är faktiskt min pappa som nått den aktningsvärda åldern.
Har ni märkt vad skojigt allting blir när man är slutkörd. Satt nyss och skrattade alldeles för mig själv när jag funderade över kvällens matval. Jag kom på varför det heter pannbiff, jo för att man somnar med pannan på den när det äntligen blir fredag. Man blir så himla rolig och spirituell när man tar bort 15 - 20 timmars sömn/vecka. Det är inte svårare än så att bli stand-up komiker. Fast man kan precis lika fort slå om till att bli skitförbannad och galen. Ifall man orkar uppbåda så mycket energi.
Och så kan man börja gråta för att talgoxen som man satt och tittade på flög iväg. Ja ja, det är ingen som har sagt att det är lätt att leva.
Börjar nu pirra av iver att få adventspynta också, fast jag har ingen aning om hur jag ska pynta. Adventsljus ska man väl ha förstås och några ljusslingor.
Förra året köpte jag ett par doftljus i form av hyacintlökar. Dom var så fina att jag aldrig på tiden ville tända dom utan bara ha dom i kruka med mossa omkring. Dom får komma fram igen, och så är det ju fint att sätta strutar i lerkrukor och klistra på bilder av änglar eller annat fint.
Det får bli en pysselhelg känner jag. Om jag orkar.....
Annars får jag leja nån som pyntar åt mig.

Kramisar

Matmamma...

virkad matta

silverkulor

vita rosor

Alltså i mitt förra inlägg vet jag inte vad som hände, typsnitten och storleken på bokstäverna dansade hula-hula över raderna och jag fick en smärre chock över resultatet, men jag tänkte att vad tusingen, man ser ju vad det står i alla fall. Idag är bullarna slut så det var ju tur att jag fotade dom medans dom fanns.
Idag är en dag då jag inte orkar ta mig för med nånting, så det var väl lite tur att man hade sånt energiöverskott igår. Verkligen segt, det är nog alla nattjobb som tar ut sin rätt.
Det är i alla fall våffeldag hemma hos oss idag, med jordgubbssylt och grädde. Våfflor är också som kanelbullar, dom slits ur händerna på en så fort man hinner producera. Man kastar liksom in mat i överhungriga gap, som att skvätta med droppar när det finns hav.
Vad skoj det vore om all mat var så populär. Jubeltjut när mat plockar fram blodpuddingen liksom. Nej det får man nog glömma.
Fast man gillar ju inte allting själv heller, så det vore väl orättvist att begära det av andra..
Numera är det gott med grytor, höstmat. Snart är det dags för vintermat, julskinka och must..

Nu är det tisdagsmys...

Tänk så mycket mysigt man kan göra inomhus när det är så här gråmurrigt ute. Man kan baka tex, både källarfranska och kanelbullisar. Hur länge sen var inte DET? Man kan även låna lite grönska av tujorna och göra en hjärtkrans att hänga upp och få lite stämning av.
Man kan dricka te och titta ut på småfåglarna som slåss om fågelfröna och man kan titta i någon av alla mysiga julmagasin som börjar poppa upp i tidningshyllorna.
Man kan provduka lite inför julen och man kan nosa lite på förra årets doftolja (som har varit totalt försvunnen ända tills nu) med doften "julmys" och känna pepparkakssuget sätta in.
Man kan plocka mossa till kommande hyacinter och försöka hindra katterna från att käka opp alltihop. Man kan krypa upp i soffan också och kolla bloggar, och insupa inspiration, gärna ihop med temuggen, kanelbullen och doftoljan. Skit i att det är tisdag, gör en mysdag av den!!
Kramisar

Nu är det vinter...

Så har den första snön dalat ner, inte så att den har lagt sig till ett täcke, men det har virvlat en stund i alla fall.
Visst är man lite konstig, för ett par veckor sedan blev vi klara med husmåleriet och jag ville aldrig mer se en pensel. Nu sitter man här igen med färgfläckar på händerna. Så fort vi hann inomhus i stort sett och gled ner i fåtöljerna så kändes det ett starkt behov av att måla möbler. "varför har vi inte vita möbler här inne" typ. Köpte ett vitt överdrag till soffan, slängde över en vit quilt över fåtöljen, och sen såg man verkligen att tv-möbeln och soffsidoborden INTE var vita (utan antikbets) allt kommer att bli så BRA och jag längtar till att få piffa och pynta. Just nu sitter jag och tittar på billybokhyllan i ek och tänker "TÄNK INTE TANKEN" då blir jag tokig. Vill INTE riva ner alla böcker och måla alla sidor på alla hyllplan (men vill ju ha en vit hylla...) så om nån där ute är självplågare eller galen i att måla ikeamöbler så kontakta mig gärna...

För övrigt så börjar längtan efter julpynt att pocka på. Lite grann drar det väl i hyacintnerven måste man erkänna, och lite grann börjar man väl snegla på härliga textilier i vitt-rött-grått.
Har monogrambroderat (i rött) 6 st röd-vita kökshanddukar som ska fungera som servetter på julbordet. Just när jag skulle fota dessa egenproducerade underverk så hittade jag inte kameran. När jag slutligen hittade den i S´s rum så var batteriet inte bara slut utan helt enkelt borta. Ni får njuta av anblicken nästa gång helt enkelt, vissa saker orkar man inte kämpa emot, kameror tex.
Nu ska jag ut i snövädret och knega iväg till brevlådan och se om det kommit någon underbar tidning att dreggla i. (igår när jag gick dit i samma syfte så hade jag bara fått en kallelse till tandläkarn, snacka om massiv besvikelse)
tills nästa gång önskar jag Er en trevlig fortsättning på november.
Kramar

Drömmar inför julen...

Sitter och tittar ut i höstrusket (som jag tycker är så himla mysigt) dimmigt och regnet hänger i luften. Visst blir man advents-pynts-inspirerad? Nu börjar man fundera på julen. Hur ska jag duka? Med vad? Kollar på mysiga textilier och porslin. Åhh vad jag vill ha det gamla härliga bengaliporslinet på julbordet. Har bara tre assietter, tre små djupa och gräddkanna med sockerskål så särskilt pampig blir väl inte dukningen direkt. På tradera svischar priserna iväg, ibland obegripligt högt. Min lilla mamma vann en hel servis i ungdomens dar på skyttebana i folkparken, det är därifrån dom tre assieterna och dom små djupa kommer.
Så vill jag ha gamla vackra bestick i dukningen, och glittrande gamla slipade kristallglas.
Låter vackert eller hur? Det är drömmarna som håller en igång.
Just nu när det är så höstigt och vackert så passar man givetvis på att ta till vara rönnbär (finns ju hur mycket som helst i år) och mossa för framtida bruk.
Förra året hade jag snöat in på nypon, så det plockade jag hem och pyntade farstutrappan med ihop med tallris i en gammal zinkhink. Åhh så fint!! Javisst och varenda gång som man passerade så fastnade man i alla taggarna och rev opp alltihop ur hinken.
Vissa saker passar trots allt bäst på bild, hur väl man än vill.
Höstkramar

Nu är det höst på riktigt...

Ja så var det höst igen, och björken utanför köksfönstret, som alldeles nyss hade ljusgröna musöron, är nu helt gul och sprider ett solskensljus i köket även om det spöregnar.
Allt känns som om det planar ut på ett väldigt avspänt sätt. Huset är alldeles precis nyss färdigmålat, trädgården har fått förbereda sig på vila, uterummet har börjat plockas ihop (även om vi fortfarande dricker te där ute ibland, med infran på) ljus börjar tändas på kvällarna, man plockar fram filtar och plädar, dricker te, myser.
Hösten är alldeles härlig tycker jag, tid för att varva ner efter sommarens uteliv. Man måste inget längre. Nu är det bara transportsträckan kvar fram till att det ska adventspyntas.
Har virkat två överkast och en pläd till soffan i sommar. Håller på med ett par mönsterstickade sockor som lite emellanåt driver fram vansinnet. Varför är det så herrans svårt att sticka jämna maskor så fort det blir mönster inblandat? Man blir lite knasig mellan varven, men det är väl så att övning ger färdighet, och färdig vill jag väldigt gärna vara just nu, med sockskrällena.
Kram