Nu är det höst på riktigt...

Ja så var det höst igen, och björken utanför köksfönstret, som alldeles nyss hade ljusgröna musöron, är nu helt gul och sprider ett solskensljus i köket även om det spöregnar.
Allt känns som om det planar ut på ett väldigt avspänt sätt. Huset är alldeles precis nyss färdigmålat, trädgården har fått förbereda sig på vila, uterummet har börjat plockas ihop (även om vi fortfarande dricker te där ute ibland, med infran på) ljus börjar tändas på kvällarna, man plockar fram filtar och plädar, dricker te, myser.
Hösten är alldeles härlig tycker jag, tid för att varva ner efter sommarens uteliv. Man måste inget längre. Nu är det bara transportsträckan kvar fram till att det ska adventspyntas.
Har virkat två överkast och en pläd till soffan i sommar. Håller på med ett par mönsterstickade sockor som lite emellanåt driver fram vansinnet. Varför är det så herrans svårt att sticka jämna maskor så fort det blir mönster inblandat? Man blir lite knasig mellan varven, men det är väl så att övning ger färdighet, och färdig vill jag väldigt gärna vara just nu, med sockskrällena.
Kram