Jamen alltså hallå, vänta på mig då...

Hyacinter på gång...

Julstrumpa...

Sydda små skridskor till granen...

Ljusslinga i sovrummet...

Tänka sig att det redan är advent, tiden går så himla fort att man inte hinner blinka förrän man är framme och förbi för länge sen.
Pyntandet i år har hittills inte nått så svindlande höjder. Ställde några blockljus på ett silverfat och tyckte det skulle föreställa adventsljusstake. Blev inget bra ska jag säga. Ljusen var för höga och smala att dom trillade omkull så fort en katt bara gned sig det allra minsta. Gjorde om och gjorde bättre. Nu är ljusen placerade i varsin lerkruka med mossa omkring och står i köksfönstret.
Håller tummarna för att mossan ska få vara ifred för kattastroferna.
Skulle fixa till en ljusslinga i en tuja utanför köksfönstret, men den slingan ville inte lysa. Alltså jag blir så himla trött på sånt!!
Gjorde en rockad av ljusslingorna och fick ihop nåt som lyser och som banne mig får duga tills julen är över.
Köpte en liten gran på ICA maxi, en liten söt en i plast (tror jag) väldigt naturtrogen, fast kottarna tog jag bort (alldeles för intressant på kattfronten) slipper jag ha dåligt samvete för att jag dödat en gran.
Till slut när jag skulle fota allt detta vackra så var kameran borta (IGEN, jag tror jag blir galen)
jag tror kamerans plats är tom varannan gång jag ska ta kort. Ett märkligt fenomen eftersom det bara är jag och min lilla S som fotar i familjen, och hon har en kamera som är många gånger bättre än den jag brukar använda mig av.
Jag får ta och önska mig en EGEN kamera i julklapp och sen spika fast den i väggen så att den garanterat inte kan slinka iväg på egna äventyr.
Jag skulle ju delge bloggvärlden mitt adventspynt! Nu får ni titta på förra årets istället tills den lilla kamerarackarn hittats igen.
Tänkte baka lussekatter och saffranskaka med Kungsörnens nya bakmix, men det var slut överallt (om det nu ens funnits, det vet jag ju inte).
Så alltså: Advent är här och efter att ha haft massor av planer och förväntningar så föll alltihop rakt ner platt på golvet. Tappade lusten att pynta, baka, städa och feja. Tonåringarna sover dygnet runt och blir vansinniga om man drar igång dammsugaren, så nu jagar dammråttorna varandra kors och tvärs genom huset.. Familjen, katterna och dammråttorna har 23 dagar på sig att skärpa sig annars säger jag upp mig från det här pensionatet.. Fast antagligen så är hela julspektaklet över, borta och förbi innan jag hinner reagera. Alltså lever jag i en annan tidsräkning eller?? Jag hinner aldrig med nånting, allt är över innan jag hunnit resa mig ur soffhörnet. Jag lever i slowmoton och alla ni andra i fastmotion. Snälla, vänta på mig!!
Kramisar