Nu är det nära! Det kan ju kännas lite skrämmande när man kommer på att man glömt skaffa julgran. Spännande va? Rätt som det är så är väl huset fyllt av gråtande "barn" som inte kan fira jul utan barrträd. Man ska väl inte sticka under stol med att man vill ha ett själv också. En gång när jag var barn så hittade vi ingen gran utan var tvungna att ta in en tall, det var jättefint, men det skulle nog inte accepteras i min superkonservativa familj.
Men så är det väl, vissa saker kan man vara utan och vissa andra vill man inte sakna.
Det vore väl inte toppen att äta makaroner på julafton heller.
Men jag lovar att skaffa en gran så att katterna har något att klättra i, man kan alltid binda fast det i bokhyllan, vi ska ha mysig brasa också så att man får svettattacker till Kalle Anka, men det är ju en del av traditionen.
Kalle Anka förresten är väl en fin tradition. Kalle har livat upp julaftnarna i alla våra år, men på något vis så är det bara själva vinjetten som får det att pirra till, sen är det bara repriser. Håller nog på att bli gammal. Vill bara gunga i gungstolen och surra om förr i tiden typ.
Det enda man hänger upp sej på är det man tänkte göra men inte hann.
Jag tror att allting kommer att kännas bra bara granen kommer in, änglaspelet tänds och man sitter i soffan med en glöggmugg i ena handen och en skinkmacka i den andra.
Sen får man väl stryka finduken på julafton om så är. Kan väl också bli en tradition.
Likaväl som att man struntar i mysbrasan, eller låter bli att binda fast granen.
Det kan bli hur kul som helst, fast på ett annorlunda sätt. Strunt i det julröda - in med det blåblommiga. (nej jag lovar det kommer att bli som vanligt, det är bara lite rebell i kväll)
Kramar och God Jul
Sanna cardigan
-
Det här är höstens plagg helt klart och jag har använt den jättemycket men
den har haft väldigt svårt att fastna på bild. Jag ska väl inte säga att
jag ä...
5 veckor sedan