Drömmar inför julen...

Sitter och tittar ut i höstrusket (som jag tycker är så himla mysigt) dimmigt och regnet hänger i luften. Visst blir man advents-pynts-inspirerad? Nu börjar man fundera på julen. Hur ska jag duka? Med vad? Kollar på mysiga textilier och porslin. Åhh vad jag vill ha det gamla härliga bengaliporslinet på julbordet. Har bara tre assietter, tre små djupa och gräddkanna med sockerskål så särskilt pampig blir väl inte dukningen direkt. På tradera svischar priserna iväg, ibland obegripligt högt. Min lilla mamma vann en hel servis i ungdomens dar på skyttebana i folkparken, det är därifrån dom tre assieterna och dom små djupa kommer.
Så vill jag ha gamla vackra bestick i dukningen, och glittrande gamla slipade kristallglas.
Låter vackert eller hur? Det är drömmarna som håller en igång.
Just nu när det är så höstigt och vackert så passar man givetvis på att ta till vara rönnbär (finns ju hur mycket som helst i år) och mossa för framtida bruk.
Förra året hade jag snöat in på nypon, så det plockade jag hem och pyntade farstutrappan med ihop med tallris i en gammal zinkhink. Åhh så fint!! Javisst och varenda gång som man passerade så fastnade man i alla taggarna och rev opp alltihop ur hinken.
Vissa saker passar trots allt bäst på bild, hur väl man än vill.
Höstkramar

Nu är det höst på riktigt...

Ja så var det höst igen, och björken utanför köksfönstret, som alldeles nyss hade ljusgröna musöron, är nu helt gul och sprider ett solskensljus i köket även om det spöregnar.
Allt känns som om det planar ut på ett väldigt avspänt sätt. Huset är alldeles precis nyss färdigmålat, trädgården har fått förbereda sig på vila, uterummet har börjat plockas ihop (även om vi fortfarande dricker te där ute ibland, med infran på) ljus börjar tändas på kvällarna, man plockar fram filtar och plädar, dricker te, myser.
Hösten är alldeles härlig tycker jag, tid för att varva ner efter sommarens uteliv. Man måste inget längre. Nu är det bara transportsträckan kvar fram till att det ska adventspyntas.
Har virkat två överkast och en pläd till soffan i sommar. Håller på med ett par mönsterstickade sockor som lite emellanåt driver fram vansinnet. Varför är det så herrans svårt att sticka jämna maskor så fort det blir mönster inblandat? Man blir lite knasig mellan varven, men det är väl så att övning ger färdighet, och färdig vill jag väldigt gärna vara just nu, med sockskrällena.
Kram