Vad imponerad jag blir...

När jag ser att det finns några tappra besökare som tittar in dag efter dag, trots att jag fallit i bloggkoma. Sommaren har varit så himla, himla avslappnad att man känt sig förlamad ända ner i tårna. Nu har vi börjat jobba igen och stora målerihysterin har brutit ut.
Nu ska hela huset målas medans det är väder. Ville verkligen inte känna att det stog en målarburk och tittade tjurigt under semestern, så dom har inte blivit hemburna förrän nu.
När man stundom faller ihop i soffan med utmattade fötter efter att ha klättrat på stegar, så ligger överkastvirkningen och väntar. Hoppas inga fler av barna kommer på att dom vill ha virkat överkast, nu när jag är inne på det tredje börjar jag bli lite proppmätt liksom. Trots att jag kanske låter lite gnällig så är det roligt också, och trots målarburkarna så finns det tid för vilstolen emellanåt. Glöm aldrig att fylla livet med livskvalitet, sånt som gör att man suckar lyckligt mellan varven. Lite sånt varje dag så mår man bra.
Fast det är lätt att säga med ett gäng tonåringar i huset, ibland vill man gråta och slita sitt hår.
Fast lite skön ensamtid har det varit också. Och lite loppisfynd! Har hittat en massa fina kryddburkar, ett litet bakbord som ska målas vitt och lite annat smått och gott.
Och fina änglar och skön läsning. Lite mer sånt tack!! Kram från: