Vad konstigt folk det finns...

Sovrumshylla

Vackra bilder

Älsklingsporslin

Tebricka

Skickar en hälsning från ett snöigt och kallt Sälen. Lika snöigt och kallt som hemma. Kan väl inte direkt påstå att årets fjällvecka gjordes för att få uppleva riktig vinter, för den står en upp i halsen nu, men det är skönt att få lite miljöombyte för några dagar.
Man måste inte lika mycket när man inte är hemma.
En skillnad som jag upplever (speciellt just nu) är att ha grannar vägg-i-vägg. Det känns konstigt.
Är inte van vid att folk dammsuger till 21.30 på kvällen och börjar direkt vid 7.15 igen.
Alla lever tydligen inte lika kravlöst när dom är hemifrån. Ibland vaknar man med ett ryck och tror att man har möss i huset (stooora) tills man kommer på att det är grannar man har.
Man får försöka ta det som ett äventyr, uppleva andra människors sätt att leva.
Inga skidor har vi åkt och bara en ynka promenad har det blivit, höll på att halka omkull minst 25 gånger.
Vet inte om snön liksom är halare här eller om det är som gubben påstår, att jag inte kan gå ordentligt. Tycker att det ser ut att gå till ungefär som när andra förflyttar sig, men skenet kan tydligen bedra, och jag är ju ingen expert på gångstilar.
Men det är tydligen han, fast vissa gubbar är experter på det mesta.
Kramar

Vargavinter...

Sovrumshylla

Killen som spanar på granar

Gillar min lilla äggkorg

Men hörrni, vad har vi gjort för att förtjäna denna bitande, slitande, rivande kyla.
Ska det vara så här länge till? Det hade vi aldrig trott att vi skulle tycka det var kvalmigt när termometern behagade masa sig över -10 strecket.
Kan vi hoppas på en stekande varm sommar efter det här, eller kommer kylan att hålla i sej till juli?
Jag hoppas på inte. Minusgrader i juli alltså. Alla slänger ut sina granar ser jag på allas bloggar, men inte jag för jag ska ha min kvar att hänga sommarsaker i. Vad nu det skulle vara. Men alltså, jag orkar liksom inte ta tag i det. Sitter i koma och tittar på pepparkakshuset, fastfrusen i soffan. Blir helt köldskadad utifrån och in, när man är tvungen att vara ute och jobba i det här dag efter dag. Gissa om jobbigt när verktygen fryser fast i handskarna och man inte ens kan släppa saker ifrån sej.
Som nån typ av frustrerande dröm. Det är fint, jättefint att se på, men man lessnar på att bara se vackra vyer också.
Är det inte påsk snart? Lite påskpynt i granen kanske. Lite fjädrar skulle få katterna på hopphumör igen, dom börjar tröttna på kulorna och halmsakerna har dom redan både ätit upp och kräkits ut.
Nej fram för lite mer vår nu, ska vi tumma på det?
Kramisar